Deras första möte!

Jag var så nervös att det pirrade i hela kroppen, mitt hjärta bultade så hårt att det ekade i mitt huvud och det kändes så overkligt, presic som jag satt och dagdrömmde. Tiden stod stilla och jag kunde inte sluta att le. Där var han hos oss, vå underbara, fina lilla son. "Åh snälla gud, låt henne tycka om honom, älska honom. Jag skulle aldrig kunna välja, jag älskar honom så hårt, precis som hon mest i hela världen!" tänkte jag och där kom dom, mamma, Olle och baby!

Hon såg inte alls förvånad ut när hon kom in i rummet. Jag satt i sängen med honom i min famn, mamma satte sig brevid, och baby log. Hon sträkte sig fram, pussade på honom försiktigt och smekte honom över huvudet! Helt naturligt, som hon redan kände honom, redan visste att det var sin lillebror. Lyckan rusade igenom min kropp och jag ville bara skrika av glädje. 

Att se er två tillsammans, var det vackraste, finaste, underbaraste, bästa jag har sett. Erat första möte var finare än vårat. Åh tack, jag är den lyckligaste i världen, vi har fått de finaste barnen som finns, mer perfekt än det här kan det inte bli!...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0