Förlossningen!
Vi hade kommit in till sös, och blev upphämtade utanför av personalen eftersom det var låst mitt på natten. Både i hissen och i koridoren på vägen in i rummet, kom flera värkar som fick mina knän att vika. Upp på en säng ett rum ifrån där jag födde första gången. Och Olle och mamma kom, olle för att hämta baby och mamma för att hon lovat att vara med.
Kl var 04:05 när vi blev inskrivna och nu satt jag på sängen ombytt till sjukhuskläder med Stefan på min vänstra sida som höll i min hand och tröstade mig, mamma stod brevid på höger om mig och höll en våt handuk på min panna och Jennifer stod brevid henne och masserade mig längst ner på ryggen. Så tillsammans jobbade vi alla igenom värkarna och nu när jag ser tillbaka, var det så fint och specielt.
Barnmorskan Maria T kom in och gjorde sin undersökning och de visade sig att jag redan hade öppnat mig mer än 8 cm när jag kom in. Frågade om jag ville ha något, och jag bad om ryggmärsbedövning. Men de kom tillbaka en stund senare medelade att jag inte kunde få någon bedövning då de inte tagit visa tester under graviditeten och med min blödningstid var riserna aldeles för stora. Det var bara att bita ihop och arbeta igenom värkarna igen tillsammans.
Men vid 5 tiden tyckte de att värkarna var starka men för oregelbundna, så de beslutade sig för att ta hål på vattnet för att det skulle gå lite fortare. Där satt/stod vi alla fyra, mamma, stefan, jennifer och jag och hjälptes åt när nästa värk kom.
Men mamma var tvungen att gå ut ett par gånger, då hon kände med mig. Hon fick värkar när jag fick värkar, och kände sig svimfärdig. Och senare när jag hade krystvärkar, trök det på i henne, men hon kom in hela tiden igen och hjälpte mig, stannade kvar när det var dax för att krysta ändå.
Kl hade nu blivit 05:45 och krystvärkarna var på gång. Men de gick inte lika snabbt denna gång. Jag var så matt i hela kroppen efter inte fått någon sömn på ett dygn. Jag tog i med kung och fosterland, men kändes som det inte hände någonting. Med en smärta outlidlig, hjälptes alla åt när jag bytte ställning, till ställning och tillbaka till sittliggandes läge och med alla peppade brevid kom vår underbara son ut till världen kl 06:02 med ett skrik.
Precis som sin sysster blev han aldeles tyst i min famn och tittade mig rakt i ögonen. Och där i lyckans stund kände jag kände jag samma starka kärlek. Jag älskade min son mest i hela världen! Ett litet skrik, och lade han vid mitt bröst där han direkt sög tag helt naturligt precis som han hade legat där förut. Mamma grät av lycka och Stefan satt med ett stort leende ivrig att hålla sin son. En känsla helt obeskrivligt stark!
Kl var 04:05 när vi blev inskrivna och nu satt jag på sängen ombytt till sjukhuskläder med Stefan på min vänstra sida som höll i min hand och tröstade mig, mamma stod brevid på höger om mig och höll en våt handuk på min panna och Jennifer stod brevid henne och masserade mig längst ner på ryggen. Så tillsammans jobbade vi alla igenom värkarna och nu när jag ser tillbaka, var det så fint och specielt.
Barnmorskan Maria T kom in och gjorde sin undersökning och de visade sig att jag redan hade öppnat mig mer än 8 cm när jag kom in. Frågade om jag ville ha något, och jag bad om ryggmärsbedövning. Men de kom tillbaka en stund senare medelade att jag inte kunde få någon bedövning då de inte tagit visa tester under graviditeten och med min blödningstid var riserna aldeles för stora. Det var bara att bita ihop och arbeta igenom värkarna igen tillsammans.
Men vid 5 tiden tyckte de att värkarna var starka men för oregelbundna, så de beslutade sig för att ta hål på vattnet för att det skulle gå lite fortare. Där satt/stod vi alla fyra, mamma, stefan, jennifer och jag och hjälptes åt när nästa värk kom.
Men mamma var tvungen att gå ut ett par gånger, då hon kände med mig. Hon fick värkar när jag fick värkar, och kände sig svimfärdig. Och senare när jag hade krystvärkar, trök det på i henne, men hon kom in hela tiden igen och hjälpte mig, stannade kvar när det var dax för att krysta ändå.
Kl hade nu blivit 05:45 och krystvärkarna var på gång. Men de gick inte lika snabbt denna gång. Jag var så matt i hela kroppen efter inte fått någon sömn på ett dygn. Jag tog i med kung och fosterland, men kändes som det inte hände någonting. Med en smärta outlidlig, hjälptes alla åt när jag bytte ställning, till ställning och tillbaka till sittliggandes läge och med alla peppade brevid kom vår underbara son ut till världen kl 06:02 med ett skrik.
Precis som sin sysster blev han aldeles tyst i min famn och tittade mig rakt i ögonen. Och där i lyckans stund kände jag kände jag samma starka kärlek. Jag älskade min son mest i hela världen! Ett litet skrik, och lade han vid mitt bröst där han direkt sög tag helt naturligt precis som han hade legat där förut. Mamma grät av lycka och Stefan satt med ett stort leende ivrig att hålla sin son. En känsla helt obeskrivligt stark!
Kommentarer
Trackback
