Första värkarna!
Det hade blivit kväll hemma hos oss och vi skulle precis gå och lägga oss, hade varit en helt vanlig dag, och nu så här i efterhand kommer jag inte ens ihåg vad vi gjorde den dagen. Men den första värken mins jag så tydligt. Jag satt i soffan brevid pappa, och baby och hela magen spände sig och jag kände ända ut i ryggen hur smärtan spred sig. Jag pustade ut när den var över, vände mig om till Stefan och sa jag tror den kommer i natt.
Men jag hade haft värkar förut och nu så här när man gått över tiden, ville man inte hoppas, var säkert falskt alarm. Stefan svarade; säg inte så, nu gör du mig nervös, nu kommer jag inte kuna sova inatt. 5 minuter senare låg han och baby och snarkade i sängen, jag satt kvar i soffan och väntade på nästa värk. 20 minuter efter kom den, och ja tänkte ja! Den var lika stark. Kl var strax över 11 och jag pratade med Jennifer i telefån, som sen strax där efter kom och höll mig sälskap. Vi satt på balkongen, pratade, så nervös jag var, mer nervös nu än första gången, nu vet jag vilken smärta jag har att vänta!
Höll tiden med klockan, och värkarna blev starkare och starkare, hoppade in i duschen, ut igen och in igen. Väckte Stefan ett par gånger som var svår väckt! Pakade iordning väskan till sjukhuset. Ringde sös och sa att nu är det på gång. Väckte Stefan igen, nu får du fan ta och vakna och slog på honom. Sen hjälpte han mig mellan sängen och duchen mellan varven och Jennifer vilade ute på soffan.
Nu orkade jag inte mer, och nu gjorde värkarna så ont att jag skrek igenom dem. Jennifer masserade mig i nedre ryggen, ett tips jag kan säga till alla, det hjälper! Ringde sös o taxi. Stefan barn ner baby som blev smått förvirrad av vad som var på gång, men tror ändå hon förstod, för hon var så lugn och avvaktande hela tiden.
