Jätte nervös!
Det är första gången någon annan ska passa barnen än min mamma och Olle. De kan ju inte för de ska ju också till min syssters fest. Så Tina, barnens farmor, Stefans mamma och Signe ska vara barnvakt imorgon. Kanske är lite töntigt, men är jätte nervös. Kommer säkert gå jätte bra, barnens farmor är helt underbar med barnen och Signe är toppen. Hon har passat baby en kort stund själv när hon var liten, och varit med mamma och Olle flera gånger när de varit barnvakt. Barnen älskar båda två.
Men jag är sån, jag är hypernervös hur som helst. Jag hatar att ha barnvakt. Varge gång vi planerat att vi ska iväg på något skoj, är jag helt dubbel. Jag längtar och tycker det ska bli jätte roligt, men samtidigt sitter jag med en stor klump i magen och har ångest. Tar alltid en lång stund innan jag kan börja slappna av efter man lämmnat dem. Det är inte friskt bettende jag har, är för kontrollerande.
Handlar inte om att jag inte litar på de som är banvakt. Litar på min mamma till 100 procent när det gäller barnen, men ändå ringer jag hela tiden och "kollar läget". Samma sak när Stefan var hemma själv med baby, och han är ju pappan till mina barn. Skulle gå på bio med Simone och Adela, ville bara börja gråta och kunde inte sitta still på stolen, och hem direkt efter filmen. Inte normalt!
Så det handlar mer om att jag själv inte är där. Att jag själv inte kan se att allt är bra, att jag själv inte är där om det skulle vara någonting. Jätte jobbigt att känna så. Man måste ju unna sig att gå ut på egen hand, egen tid och vara något mer än bara förälder, för jag är ju mer än bara mamma. Men jag blir bättre och bättre, sisst Stefan och jag var ute så ringde jag bara 3 gr och "kollade läget". Rekord! Men nu är det första gången Tina och Signe passar mina två små älsklingar, så känns lite extra denna gång..
