MIN SAMBO ÄR IALLAFALL AS BRA!
Ja, som rubriken lyder, så är min sambo as bra! Om man läser trådarna på familjeliv så är det bara klagomål på killarna, att tjejerna är hemma fruar och killarna är lata j++*-/ svin som inte rör ett finger, par som bråkar om små saker. Exetra exetra! Jag säger inget om er, finns så många olika fall, men tycker det är synd att det värkar vara så i de flesta förhållanden, iallafall de de skriver om, så tänkte passa på att skriva hur bra min kille är istället! Ge lite beröm och kredit för "the good stuff", de behöver höra det precis som vi tjejer!
Vi har det så jämställt det kan vara här hemma, och vi tänker inte, vi delar inte upp det, bestämmer inte detta gör du, och du.. Vi bara är! Han tvättar, jag har fobi för källare. Matlagningen varierar, ibland lagar jag när jag har tid eller lust så maten står på bordet när han kommer hem. Oftast lagar vi tillsammans. Ibland han när jag latar mig. Det är aldrig någon i vårt hem som känner att den andra gör något mer eller går och ireterar sig över att den andra inte gör något. Behöver aldrig be varandra om att gå med sopor, diska exetra extera! Vi bara gör saker atomatiskt, lever, är. Han gillar lite mer sånt som skura lister, jag att ta sånt på ytan, så det blir väldigt bra när vi gör det tillsammans.
Vi är väldigt olika människor, men kompleterar varandra väldigt bra! Dessutom märker vi med tiden hur vi växer och lär av varandra! Han var väldigt slarvig i början och jag ordningsam, idag är vi väldigt lika på många punkter, men kanske lutar jag nu lite mer åt slarviga hållet, hehe man blir som man ungås. Båda har peridorer då vi är lite mer lata, och struntar i hushåll, sen får vi ryck tillsammans och fixar upp. Och perioder då vi är perfektionister. (Som simone en gång sa, så skönt att se er två, ni är så avslappnade tillsammans och tar saker som de är, som de kommer, hjälper varandra utan att tänka.)
Bråkar aldrig om vem som får datorn, vem vinner fjärkontrollen. Och nej vi gillar för det mesta helt olika pogram, vet inte varför vi aldrig fajtats om den men vi kanske ser lite mer till vad den andre vill, eller om man verkligen behöver själv. Man bor tillsammans, båda måste få leva och vara en själv i sitt hem! Om man ser lite mer till den andra, kommer det atomatiskt tillbaka, den andra ser till dina behov. Båda är väl lika trötta, han har jobbat och jag har varit hemma med två små barn. Visst jag kanske gjorde lite mer när jag var hemma med bara baby, men då hade jag lite mera tid, och lust! Jag har aldrig kännt att jag måste göra någonting innan han kommer hem.
Ekonomin låter vi inte påverka oss! Vi har både både haft tuffa tider, och tider vi haft ett ekomomiskt oberoende. Bråkar inte om pengar, vad har de för värde egentligen som kärlek. Visst har vi haft oensa men vi pratar om allt. Vi har genemsam ekomomi, även fast den ena tjänar mer en den andra. Men det bryr vi oss inte om, vi har både varit slösaktiga tillsammans, och sparsamma.
Visst vi kan också bråka, de gör alla par någon gång, annars är det inte hälsosammt! Men inte om sånt små skit. Har aldrig hänt! Max isåfall att någon haft en väldigt skitig dag, och det går ut lite över varandra, vi är ju inte perfekta. Men så skönt att få slippa sån onödig skit! Så egentligen ska väl inte rubriken vara min sambo är as bra, utan vi är as bra tillsammans. Men ni förstår min poäng med detta! Det handlar ju inte om "min kille är så bra, han gör allt för mig", eller tvärt om. Det handlar om att man gör allt för varandra, det är då det blir ett bra balanserat förhållande!
