Från mammig till pappig!

Baby vaknade en morgon och ropade pappa, pappa, pappa.. Kom in i rummet, Hon: mamma. Jag: Godmorgon älskling... Hon: Pappa, pappa! Jag: pappa är på jobbet älskling. Hon: nej nej nej!!!, boradde ner huvudet i kudden och suckade och stönade och viftade med armarna åt mig att gå min väg. Blundade hårt och ville somna om...

Från mammas lilla flicka, som satt bara i mammas knä och det bara var mamma som dög till detta? Från lillfisen kom har baby blivit mer och mer pappig. Antagligen eftersom hon märker att mamma har någon mer att ta hand om, och att hon var van att pappa var hemma med oss över ett halvår?? Eller.. Är det jag vill tro i alla fall.

Baby var extremt mammig som bebis, men nu vissa dagar känns det som mamma bara duger när man gjort sig illa, trött och hungrig. Nu är pappa bäst! Lyckan lyser i hennes ögon när pappa kommer hem efter jobbet. Och på helgmornar är hon överlycklig när hon vaknar och alltid på ett specielt humör när dåda är hemma.

Pappa är lika med bus och lek! Är mamma tråkig?, det är ju jag som är hemma och leker hela dagarna. Är jag avis, ja såklart! Men det heter ju pappas flicka! och mammas pojke, får jag matteo då? Mamma tycker ju om att känna sig extra behövd. Nej men, det är underbart att se sin dotter älska sin pappa så högt! Att se kärleken mellan de två, får mig att bli tårögd av lycka! Men lite sotis kommer man alltid vara hehe.. ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0