Stolta mammor!
För ett tag sen var vi på barnkalas hos min syster o då träffade vi på hennes kompis som har fått barn, runt ett halv år bebis. Och hon var som alla mammor, som man själv också ibland äckligt stolt. Och när en släkting till mig frågade om det var jobbigt att vara småbarns mamma så innan man han svara sa hon att det är det inte, och så börjades det. Och den där känslan och tankar som hon hade kände jag precis igen. Så både jag och Stefan var lite fulla i skratt när vi gick där ifrån. Man trodde att inte kommer min unge skrika så där, kommer lyssna på mamma, för nu sitter hon ju så snällt i mammas knä. Men inse fakta alla bebisar är snälla, gulliga och kan inte vara olydiga, när de skriker är de deras sätt att komnicera. Men tro mig de kommer den dagen då de skriker av andra andledningar, trots och stark egen vilja, allt kommer med tiden och är inget som går att undvika.
Okej alla mammor är stolta över sina barn, vill skryta och visa mitt barn är bäst. Och ja det är helt naturligt för för en själv är ens egna barn alltid bäst. Men de är lite komiskt att vissa måste ta i så de spriker. Deras barn är duktiga, bäst och bla bla, men för fan det är ingen tävling och om det var en så skulle aldrig någon ändå kunna vinna. Och måste många mammor, inte alla men en del låsas som allt är så perfekt. Kan inte vara tufft och jobbigt, erkänna fel eller inget ska vara dåligt, allt ska vara på topp hela tiden, mitt barn, mitt liv är så perfekt. Om ni förstår vad jag menar. Men livet är ju inte perfekt och alla dagar är inte en dans på rosor.
Så skönt att ingen i mamma gruppen är så, känner dem inte bra men märker redan efter dessa gånger att det är mera avslappnat, alla är på den nivån att man kan säga vad som helst, alla erkänner att visa dagar är topp och andra inte och så vidare. Så skönt att ha någonstans att gå och prata av sig om de som är tufft också. Kanske för alla är andra gångs mammor?! Och varför är pappor mera avslappnade än mammor, varför måste många mammor hålla en mask framför andra och sträva efter perfektion hela tiden? Tragisk och jobbit för dem själva, spekulera vidare.
Åh, vad jag känner igen detta. speciellt med mammor, men också med alla andra påmålande folk. Man blir så irriterad ibland. Jamenar, visa lite jävla mänsklighet nån gång, det är bara patetiskt att vilja att andra ska tro att allt är perfekt om deras liv, när man självklart vet att det är en omöjlighet. Visstfan behöver man inte spotta ur sig livets vidrigheter till ngn man inte känner...men som du sa; man behöver inte ta iiii så jävla hårt.
